Dag två i mitt sociala experiment...

Så vad har jag hittat på idag? Gått en promenad med killarna, det vill säga hundarna, 5 km, för kort tyckte spetsen, en aningen för långt ansåg St Berhardshunden, men jag lovade den mest aktiva av de två att jag ska, om det inte är snöstorm, gå en milslång promenad imorgon. Bad även om ursäkt  att jag suttit uppe så länge som jag gjorde igår, Gimli, som den ettriga spetsen med det tinnitus framkallande skallet heter, godtog nätt och jämt min ursäkt.

Och anledningen till att jag satt uppe till ett på natten?

Jag ville överraska min sambo som jobbade natt och mejlade ett egengjort vykort som han kunde le åt efter arbetspassets slut. Ett internt skämt, då jag känner mig klumpig som en elefant och dessutom har en förmåga att låta mina krukväxter dö av vätskebrist....

Faktum är att så länge växterna befinner sig i växthuset får de all omvårdnad de behöver, men så fort en växt flyttar in i huset så är den tyvärr dödsdömd, även om min sambo gör sitt bästa för att rädda dem....

Så chilin som jag drog upp själv från frö i våras har nu checkat in i blomhimlen, den gav fem goda chilifrukter, även om de blev att mogna något sent, men så blir det väl av bristen utav solljus, för solen hittade inte hit i somras, eller ens nu på hösten. Har faktiskt inte varit med om så mycket regn förrut, vissa dagar påminde det om monsun regnet i Thailand och jag kunde inte undgå att resa tillbaka i minnet. Ett ödsligt Koh phangan, 20 personer på ett Full moon party, regn i en veckas tid utan möjlighet att ta sig från ön och till råga på allt hungriga vägglöss i min bungalow.

Och jag som trodde jag hittat världens finaste boende, för ingen kackerlacka så långt ögat kunde se....

På grannön Koh Samui var de mina rumskamrater, de kröp fram ur ett hål i väggen, eller jag kröp och kröp, det var snarare så att de rasade ut genom hålet, som om de hade byggt en liten kackerlackspyramid innanför väggen som precis i det ögonblick jag stängde dörren tappade balansen och for ut på golvet.

Ögonblicket då det hände minns jag bara att jag i min febriga hjärna tänkte att nu kommer de pansarbeklädda krypen leta sig ner bland tonsillerna i halsen.... Med andra ord sov jag inte en blund den natten...

Härliga reseminnen...

Nej, dags för dagens andra hundpromenad