Dag tre...

Höll mitt löfte till Gimli, den lilla hyperaktiva spetsen, vi gick med andra ord upp för ett berg, samt ner för ett. Slingrande skogsstigar varierades med ödsliga skogsvägar och 1,1 mil senare var han fortfarande lika pigg som när vi började gå... Sam, den trognaste av trogna, den stora St Berhardshunden som tror han är en knähund var med på en kortpromenad. För när det kommer till Sam gäller det att variera promenaderna, har det gåtts långt dagen innan, får han ta det lite lugnare dagen efter, han är gammal, snart 9 år. Vill han bara strosa, har han gården att lulla på, en halv hektar inhägnad med viltstängsel.

Vår, sommar och höst blir halva gården hönshage från klockan 09.00-17.00.

När första frosten kom tillsammans med 20cm snö stängde jag hönsluckan mot stora hagen för i år... Men så blev det åter plusgrader och snön töade bort, så idag släppte jag ut hönsen på bete under bar himmel. De har även en hönsgård med nättak, men ingenting går upp mot att springa fritt. En av ungtupparna, Lillis är så tam att han kommer när jag ropar på honom, kanske kan jag till och med få honom att hoppa upp i knät, vem vet?

  T.v kycklingarna trängs vid utgången. Stora bilden hönsen tittar in i nätvoljären.  

(Om ni undrar varför det är nät på nät på nät, så är det för att första gången vi skaffade höns tog räven sig in, så vi tätade ytterligare. Andra gången tog getterna sig in, så dit med ytterligare ett nät denna gång ett fårstängsel.)

Ankorna vägrade som vanligt att lämna nätvoljären, utan stod och kvackade runt vattenhinken. Min magkänsla säger mig att de fortfarande är upprörda över att jag stängt badet för i år. Ankorna är underbara, när jag först kom hem med det emaljerade karet blängde det bara på det, trots att vattnet glittrade inbjudande... Sen gick en anka dit, doppade näbben och gick därifrån... En annan anka gick fram, lite modigare, då den ställde sig på kanten till badkaret, men efter en stund var det uppenbart att den bara tänkte stå där, tills en annan anka puttade till den.

Med ett plums for ankan ner i vattnet, sen blev det tyst, alla de andra ankorna stod som parsalyserade, även ankan i vattnet verkade dödsförskräckt... Tills den insåg att den guppade omkring i vatten och att den faktiskt var en anka och att ankor gillar vatten, då släppte den loss och började tvätta sig än här än där...

Och när de andra ankorna såg att den första ankan överlevt då blev det trångt i badet.

  T.v En anka doppar näbben. Stora bilden, en anka har nyss hamnat i badet...

  Två ankor samsas om badkaret... Tills dem börjar bråka...  

Nu är klockan efter 22 på kvällen och hönsen sover på sina sittpinnar och ankorna står nog fortfarande och surar över det faktum att badet är stängt... Hundarna snarkar och jag håller på att torka tvätt framför öppna spisen...

Och i ett infall av kreativitet skapade jag en teckning med hjälp av pärlemoakvarellfärg, men som synd var kunde inte scannern återge lystern och skenet i färgen, men motivet syns i alla fall... Och ja det är något udda och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad som pågick inne i min hjärna när jag skapade det, men håll till godo.

Är någon sugen på radioaktiva svampar?