Så, förutom de vanliga rutinerna, hundpromenader, höns och ankservice, kattmatspåfyllning, hundservitör, lite diskning samt matlagning, har jag faktiskt, hör och häpna lämnat skogen för en biltur in till stan...

Att urskilja mig från andra Falubor var inga problem, jag var den enda som hade röd toppluva, röda handledsvärmare, randig poncho från Peru, svarta byxor, gröna benvärmare samt skor med skosnören i regnbågens färger, vilket blev en stor kontrast mot alla svartklädda människor.... Varför klär sig så många i helsvart?

Är inte vintern mörk nog?

Själv älskar jag färger och att felmatcha, jag kommer aldrig att bli en modeguru, men jag kommer alltid bli glad av min egen färgglada spegelbild.. Och min sambo kommer alltid tycka att jag ser ut som en felplacerad regnbåge.

Men hur kommer det sig att jag vågade mig in till stan?

Jag hade underligt nog ett ärende att uträtta, som inte innebar ett besök till Myrorna eller Ta Tillvara, jag var till museet. För innombords bär jag på en dröm att kunna leva på det min fantasi kan åstakomma med papper och penna samt lite akvarellfärg. Och för första gången någonsin tänkte jag att jag kunde testa att komma med i Dalakonst, en konstutställning på museet, där du inte behöver vara en etablerad konstnär för att ställa ut...

Så nu är det bara att vänta och se vad som händer, en man är jury och hans ord är lag.

Jag håller tummarna för att han ska gilla mina alster, det skulle isåfall bli min första utställning...

Men även om jag har ett positivt sinneslag vågar jag ändå inte hoppas på för mycket, men vad som än händer får jag se det som så att mina tavlor åtminstone fått se lite av världen, även om Falun inte är en världsmetropol...

Nu ska jag återgå till maten som står och puttrar på vedspisen, mat till sambons matlåda.

Ha det bättre än bäst och mer därtill, oj, jag höll på att glömma dagens teckning, håll till godo...

Och nej det här var inte en av de bilder jag tog med till museet :)